Centre for Cognitive Semiotics (CCS)

För att förstå det specifikt mänskliga behöver vi undersöka den både biologiska och historiska process genom vilken människan skildes från andra djurarter. Forskare inom filosofi, lingvistik, semiotik, kognitionsvetenskap, humanekologi, arkitektur, teater- och musikforskning förenas av ett paraply, Kognitiv Semiotik, som syftar till att integrera det teoretiska och empiriska materialet från kognitionsvetenskap och semiotik (vetenskapen om betydelser), samtidigt som den tar till sig impulser från de traditionella humanvetenskaperna. Två hypoteser är centrala för vår grupp: människans särart ligger inte i språket utan i medlen för betydelseförmedling i allmänhet; och en del av denna särart kan mycket väl ha uppkommit i historisk tid, utan specifikt biologiskt underlag. De olika forskningsinsatserna fördelas på fem temata, som hänger ihop både teoretiskt och med avseende på de inblandade forskarna:

1. Evolution: Utveckling av tänkande och betydelseförmedling hos människan i jämförelse med andra djurarter;
2. Ontogenes: Utveckling av tänkande och betydelseförmedling hos barnet;
3. Historia: Utveckling av tänkande och betydelseförmedling i historien;
4. Kognitiv-semiotisk typologi: skillnader och likheter mellan olika semiotiska resurser i ett brett kulturellt perspektiv,
5. Experimentell semiotik: kognitivpsykologiska studier av olika semiotiska resurser.

En populär beskrivning av CCS-forskning skriven av Hanna Sofia Rehnberg, och publicerad på RJs hemsida.